Ni som inte sett James Camerons nya film AVATAR får väl antagligen kolla den på dvd/blu-ray för den går väl knappast mycket längre på bio. Och ni som sett den har säkert sett den för flera veckor sen så vad sägs om lite Repetition?

Jake Sully (Sam Worthington), ex-soldat, kommer till Pandora för att fortsätta avatar-programmet som hans tvillingbror var med i. På Pandora bor Na'vi folket som är ivägen för ett företag som vill utvinna en metall som finns i massvis under jorden just där Na'vi klanen har sitt centrum. Avatar programmet går ut på att man styr en Na'vi avatar av sig själv, och Jake Sullys uppdrag blir att få Na'vi folkets tillit och bli en del av dem så att han kan övertyga dem att flytta sig. Och resten av historien har alla hört föut, han byter sida, företaget och dess armé går till anfall, episka fighter utkämpas och det goda segrar.

De datorgjorda effekterna i denna film är otroliga och har höjt ribban för datoranimerade varelser och effekter. Na'vi folket rörde sig och såg väldigt äkta ut. Realistiska ansiktsuttryck och andra detaljer gjorde att man ibland glömde bort att de inte var där framför kameran på riktigt. Endast då människor och de stora blåa var tillsammans såg det lite konstisgt ut, lite som om de var från en serietidning.

Skådesspelarna var starka, Worthington och Zoe Saldana som spelade de två ledande Na'vi:erna var väldigt bra och fungerade bra tillsammans. Sigourney Weaver som vi har sett som bl.a. Ellen Ripley i Alien serien spelar en vetenskapskvinna som på ett smått besatt vis vill lära sig om Pandoras biologi. Första intrycket av henne är att hon är någon sorts badass vetenskapskvinna, men det håller i ungefär 5 minuter tills hon får syn på Pandoras vegetation. Stephen Lang spelar the military badass och man vet från början att man kommer att hata honom innan filmen är slut. Han har väldigt typiskt dåliga repliker men ser däremot så badass ut att det funkar.

Filmen har en story vi alla har hört förr, men den framförs på ett nytt och intressant sätt och det funkar. Man kan inte hata den bara för att den använder sig av en av de mest klassiska storyn som finns. Man blir verkligen smått förälskad i Camerons värld, Pandora och dess folk. Även om man vet att allt kommer att gå vägen så blir man verkligen rädd då militären kommer och man hurrar verkligen för Jake Sully då han håller sina inspirerande tal, och jag måste erkänna att jag fick smuts i ögonen ett par gånger under filmens gång. Om jag ska ge ett betyg så blir det 9/10 i siffror och Full Price i ord!

Jag har inte undvikit filmen, bara inte tyckt att 13€ är ett rimlit pris för att se en film på bio, men nu då den var nedsatt till vanligt pris så tog jag chansen, och ångrar mig inte. Att filmen är i 3D tycker jag i princip är onödigt. Den använder inte effterna så mycket, vilket jag är glad för, ville verkligen inte se nånting flyga på mig som nånting alltid gör då det är 3D. 3D är en gimmick, låt oss omfamna den så att vi slipper den någon gång. Få bort glasögonen och huvudvärken man får så kan jag börja stödja den.






//krisu

Året börjar komma till dess slut, hade jag börjat skriva då jag började skriva på detta inlägg den 14 december. Nu är det den 14 januari så jag tänkte det var dags att skriva klart detta så att det inte blir alltför patetiskt. Så jag tänkte att det var dags att ta sig tid att sitta ner, slappna av, och fundera smått cliché-aktigt på året 2009. 2000-talet kommer till dess slut och vi börjar leva i 10-talet, awesome. Saker som jag kommer att gå igenom här är saker som intresserar mig, alltså musik, film och pc spel.

Musik.
Först och främst kan jag säga att detta år har varit ganska händelserikt vad gäller spelningar, jag har varit på två resor till Helsingfors och sett Comeback Kid i april och The Bouncing Souls i juni, och nu senast i november var jag och såg på Anti-Flag i Sejnäjoki. Värt att nämnas kan vara att andra band jag lyssnar på som varit på besök men som jag inte sett är bl.a. Social Distortion, Rise Against och Frank Turner (två ggr!!).
Detta har även varit ett fint år med nya skivor, många av mina favoritband har släppt nytt material.

3. Anti-Flag: The People Or The Gun

2. NOFX: Coaster

1. Strike Anywhere: Iron Front

Film.
Under det gågna året har mitt intresse för film växt sig fram väldigt starkt. Förr visste jag ingenting om vad som gör en regissör eller en skådesspelare bra och vilka otroligt bra filmer jag sett men inte visste hurudan status de har (tänker främst på John Carpenters The Thing och Sam Raimis Evil Dead 2). Jag har helt enkelt lärt mig att uppskatta och älska film under 2009. Jag har inte direkt varit flitig på att gå till bio detta år, men jag har faktiskt aldrig varit såhär going-to-the-movies-aktiv någon gång som jag har varit under årets sensommar/höst. Såg Watchmen, Inglourious Basterds (första film jag någonsin sett två gånger på bio), District 9 (borde skriva något om denna film, för att den är JÄVLIGT bra) och dendär Friday the 13th remake:en eller hur den nu klassas. Var inte bra hur som helst. En annan bra film jag inte såg på bio var Star Trek, borde kanske ha gått och sett den, men ämnet intresserade inte då. Filmer som inte haft premiär i Finland ännu men som kom ut 2009 i andra länder och som jag verkligen vill se så är Zombieland och Sherlock Holmes.
Känns dumt att göra en lista över de 3 bästa filmerna från 2009 eftersom jag sett så få, but then again så såg jag bara de filmer jag visste skulle vara bra och som intresserade mig. Avatar kanske behöver nämnas. Det var det. Har inte sett filmen, men jag bojkottar den lite eftersom biljettpriserna för 3D filmer i Vasa är alldeles för dyra i min mening.)

3. Watchmen

2. Inglourious Basterds

1. District 9


Spel.
Okej, nu börjar jag helt komma från mitt område, om jag anser mig kunna något om musiken jag lyssnar på och kan en del om de bästa filmerna så kan jag verkligen inte mycket om dataspel. Men hur som helst så har jag aldrig spelat så här mycket på min dator som jag gör nu. För tillfället spelar jag mest Call of Duty: Modern Warfare 2, men vid sidan om så har jag installerat Borderlands, Half-Life 2, Portal och Bioshock. Alltså de som kan något om spel fattar att jag gillar FPS-spel, alltså First Person Shooter. Jag gillar verkligen inte krig i verkligheten, men fan vad det är rolit att skjuta folk på multiplayer i Modern Warfare 2 (det är annors första spelet jag spelat online med okända människor). Batman: Arkham Asylum är ett spel som kräver ett omnämnande också. Det är ett väldigt roligt spel, det ser bra ut och det ÄR FÖR FAN BATMAN!
Tänker verkligen inte göra en lista över top 3 spel från 2009, främst för att jag endast har spelat 3 spel från 2009 i år! Men är du som jag så kolla Modern Warfare 2, Borderlands och Batman: Arkham Asylum!

Ser fram emot ett år av bra gammal och ny musik, filmer, spel, serietidningar (har läst ca 5 st. hittils i mitt liv, men jag gillar det verkligen) litteratur, allt möjligt underhållande. Till alla kreativa männikor där ute. I salute you!







//krisu

kent, kent, kent. You did it, you fuckin' did it. Ni har gjort den bästa skivan sen du & jag döden (nästan, har svårt att säga om röd är bättre än vapen & ammunition och isola.) och ni spelar nån sorts ELECTRO musik.
Jag antar att tillbaka till samtiden var en försmak på vad som väntade, men detta är MYCKET bättre än tillbaka till samtiden.

Låtmässigt (alltså låtarnas uppbyggnad av ackord och text) så är skivan väldigt bra, och har väldigt många starka låtar, varav sjukhus i mina ögon är en av den starkaste, medan sättet de är framförd (alltså synth och electro) kanske inte är vad man tänker på då man hör bandnamnet kent. Skulle röd bandas in av ett kent från år 2000 hade man inte fått alla dessa synther, och det är intressant att leka med tanken, skulle röd vara lika bra om den gjordes på ett traditionellt kent-sätt? Eftersom det har tagit så förbannat länge innan jag kommit för att skriva denna recension så har jag haft gott om tid att fundera på saken. Och jag tror nästan att mitt svar är nej. Vet inte om röd skulle funka om den inte byggdes upp av synth, även om det är just det jag inte riktigt gillar med skivan. Paradoxalt är det minsta man kan säga.

Om jag ska placera skivan på en lista över kents bästa skivor så skulle jag spontant säga att den är deras näst bästa, med du & jag döden på överlägsen första plats. Men då jag tänker efter så känns det inte riktigt rättvist mot vapen & ammunition, isola och hagnesta hill. Men jag tänker gå på min instinkt och hålla fast vid mitt spontana beslut, främst för att jag inte blir uttråkad av skivan innan jag kommer till sista låten, vilket jag inte kan säga om nästan någon annan kent skiva (utom du & jag döden då obviously). Och det tyder på att denna skiva måste vara ganska bra.

Låtar som har fastnat (kronologiskt ordning): taxmannen, sjukhus, vals för satan (din vän pessimisten), ensamheten.

Låtar som uttråkat: det finns inga ord


Om jag nu på fläcken ska hitta på ett rating system så tar jag det som dom använder på spill.com i smått modifierat format: fuck you, some ol' bullshit, spotify/youtube it, nice price, full price och better than sex.

Och kent: Röd får: tadaaaa, full price!





//flummig recensionist krisu

Jag sköt en hund när jag var fem
Gud minns mitt namn i himlen
Så nu är jag en hund själv
Och någon borde skjuta mig

Och jag dansade när jag var tolv
Och jag var högt över varje golv
Om jag inte kommer ner - spill inga tårar för mig mer

Ta mig till den där festen i stan
Där människor är som du och jag
Dom dansar högt över varje lag
Och där vill jag också va

"Dom måste lära sig gå"
Det är vad folk säger om oss två
Vi måste gå härifrån
Innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss...

Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig

Jag var bara inte gjord för dessa dar //Håkan Hellström

Man får tammefan INT NÅGÅ gjort!

Har hur myki som helst ja borde göra, öva in låtar, redigera film, förbereda och förverkliga videoklippsidéer, skriva, men inget händer. Va ska ja göra?

Rubriken är intentional.

-Har sett Tarantinos Inglourious Basterds och den var jävligt bra! Den är den första Tarantino film ja ser på bio så det var en ganska mäktig upplevelse. Tror bestämt jag ska se den en gång till. (As long as biljettpriserna hålls ner under veckodagarna.)
-Har fem skivor som väntar på mig där hemma (borde ha åtminstone)
-Har så gott som varit i Lappträsk i tre veckor och börjar få nog. Börjar bli trött på att resa och trött på alla tråkiga lektioner.

Veckans tanke: Varför ser man alltid en massa snygga flickor då man åker tåg?





krisu i lappträsk

Så, vad blev det av mig? Jag ska komma till saken, men jag vill inte bara säga att jag har studerat det och det, och jobbat med en sak i 10 år och sedan en annan i 10 år till. Man får inte en bra bok om jag ger bort slutet i första kapitlet, det vill säga om man inte är Quentin Tarantino, den jäveln kan göra vadsomhelst fängslande.
Jag har ingen brådska med att skriva detta, jag tänker låta det ta den tid det behöver. Men om jag inte hinner få denna självbiografi klar under den tid jag har så kommer den inte att skilja sig från mina tidigare försök till att skriva en roman. Kanske jag faktiskt får denhär boken klar då jag nu har en deadline. Och jag menar det bokstavligt.

Denna sommar har varit den bästa sommaren hittils. Min vänskapskrets har växt  otroligt mycket. Mycket sen år 2009 började. Jag minns en gång hur jag önskade att jag skulle få fler vänner och tyckte det kändes omöjligt. Nu känns det bara bra. Jag har utvecklats som person. Det känns ibland som om jag har förändrats, gått framåt i livet, vilket jag antar att jag gjort, och jag hoppas att jag kan gå ännu längre, jag känner att jag har potential. Förr ville jag sticka härifrån till ett ställe där ingen kände mig, men nu vill jag inte åka någonstans. Men visst, saker och ting varar inte för alltid, men denna sommar kommer jag att minnas för en lång tid.

På måndag (24.8.) så åker jag till Lappträsk för att utbildas till civiltjänstgörare, kommer att bli intressant, men har hört det kommer att vara tråkigt där. Jag tror det kan vara bra att komma bort från dessa trakter ett tag å få lite tid för sig själv (bland alla andra). Jag hoppas få mycket läst och mycket skrivet där. Hoppas att tråkheten tar fram inspirationen.





krisu

Okej, detta är inte så up to date, men ja har tänkt skriva om detta sedan jag läste det första gången.

"Är Finland i krig? Frågan har blivit en het potatis efter flera attacker mot de finländska Isaf-styrkorna i Afghanistan de senaste veckorna.." // Förstasidan på VBL 5.8.2009

Okej, skickar man militära styrkor till ett land så kan man inte bli förvånad om de blir attackerade/dödade eller liknande. Skickar man medvetet in styrkor i ett oroligt land där man vet att det fins beväpnat motstånd så måste man inse att risken finns att något händer. Att börja kalla det som hänt för krig är väl knappast fel, men skulle vi vara i krig skulle vi ha varit det så fort trupperna satte sina fötter på marken i Afganistan, inte först nu då de blir påskjutna.

Allmänt angående kriser och beväpnade konflikter kan många av dem definieras som krig, eftersom förhållandena verkligen är som om det skulle vara krig. Men krig är, som det även nämndes i vasabladet, ett mycket negativt laddat ord som mäktiga personer antagligen smått undviker, d.v.s. när de inte kan utnyttja det.



krisu

Detta inlägg är en sorts uppdatering av, tja, migsjälv eller något. Den stora nyheten för dagen är att jag köpt en videokamera. Vet inte hur stor användning jag slutligen kommer att ha av den, men för tillfället så har jag ett par idéer i mitt huvud. Om inte annat får jag väl banda in mig själv medan jag spelar någon låt och ladda upp det på youtube. Som alla andra.

Folkmusiken har växt inom mig. Eller folk och folk. Folk plus country, bluegrass, blues och liknande. Old Crow Medicine Show är ett old-time string band, om man lyssnar på Wagon Wheel, som har släppt skivor från ca år 2000 och framåt, fast de låter precis som om de skulle komma från 30-talet nångång. Jag gillar dem mycket.

Sen borde jag kanske nämna något kort om mina alkoholvanor. Det var det.

Av någon orsak har jag talat mycket om Che Guevara på sistone. Under vår, d.v.s. min och Mikaelas, roadtrip till Ilmajoki / Seinäjoki så såg jag en massa talvor och affischer av honom. Jag kommer även snart att se filmen Che som handlar just om honom. Ganska otrolit att en kallblodig kommunist har blivit en sådan ikon. Som avslutning lämnar jag er med Kris Guevara.

Min far sa alltid åt mig då jag var liten: "En dag kommer du att bli en stor man". Det första som slår mig när jag tänker på det är hur fel han hade, men det är inte det som är intressant. Rent sannolikhetsmässigt är det förståeligt, varför skulle någon som jag bli en stor man, en politiker, en chef för ett stort internationellt företag, eller varför inte rockstjärna, som Elvis. Nej, det som är intressant är hur han kunde tro så blint på det. Min far dog när jag var 17 år, så han hann aldrig se vad som blev av mig.

Okej, Billy Talent har släppt en ny skiva, och även om jag inte är ett hardcore fan så tänkte jag att det kan vara intressant att lyssna igenom den en gång för att få se vad dessa gossar har lyckats prestera sen sist. Jag äger deras två första skivor och tycker dom är bra.

Det första jag reagerar på då jag hör öppningslåten är att den tydligt har Billy Talents sound, alltså soundet är det samma, men jämfört med Billy Talents tidigare skivor så är öppningslåten inget speciellt. Och detta är ett tema som fortsätter genom hela skivan. Alla låtar är bra, och låter som Billy Talent, men de tidigare skivorna är starkare. Låtarna är inte lika snabba och lika energiska.

Detta är ett fenomen som inte bara drabbat Billy Talent utan även Rise Against. Deras nyaste skiva, Appeal To Reason, har en massa mid-tempo låtar. Anti-Flags (urdåliga) Bright Lights of America innehåller även den en massa mid-tempo låtar. Som tur är har de släppt en ny skiva nyligen som är AWESOME och som tvättade bort den äckliga smaken av den förra. Green Day har med sin nya skiva 21st Century Breakdown faktiskt lyckats hålla tempot uppe, men den är iställe WAAAAY TOO LONG. över en timme. Visst, musiken är helt bra, men en skiva ska aldrig vara längre än en timme. Och visst, Rancid har långa skivor, men deras låtar är kortare! (dålit argument, läs: jag gillar Rancid bättre, för att de håller sig till sitt ursprungliga koncept, och har inte förändrat sitt sound ett par gånger)

Angående Billy Talent skivan så lyssnade jag passivt igenom den en gång, så jag vet inte vad jag talar om egentligen. Bara mina första intryck.

Nånting som bör nämnas dock är Billy Talents skivtitlar: Billy Talent, Billy Talent II och Billy Talent III. Låter som Rocky-filmerna.



krisu

Oh my god..oh my god, I've done it.

Oh my god, I did it, I've done it, I fucking did it.


I got a blog O_O


krisu